Vad som sägs i filmen, "Kontroll, beskrivning"

Karin lider av tvångssyndrom. För Karin innebär det bland annat att hon måste kontrollera att vissa elektriska apparater är avstängda innan hon går hemifrån. Karin har katastroftankar om att det kan börja brinna om hon inte kontrollerar tillräckligt noga.

(Man ser henne i köket kontrollera spisen, stickkontakter. I vardagsrummet, kontrollerar värmeelementet).

Ibland berättar Karin högt om det hon gör så att hennes föräldrar ska höra. Karins föräldrar kan sedan försäkra henne om att hon verkligen gjort allt klart.

Karin. Nu är brödrosten ur (drar ur stickkontakten). Nu är radion ur, nu är vattenkokaren ur (drar ur kontakterna till dem).

En del dagar är det svårt för Karin att gå hemifrån, även om hon gjort sina ritualer flera gånger. För att känna sig säkrare kan det hända att Karina helt enkelt tar med sig det som hon tror kan börja brinna.  

(man ser henne lägga ner sin plattång i väskan)

Mamman. (ropar på Karin) Jag ska gå nu, du får snabba dig.

Ibland ser Karin till att gå före sina föräldrar på morgonen, för att undvika att fastna i sina ritualer.
(man ser Karina skynda sig för att kunna gå ut före sin mamma.)

K. Du kollar? (går ut genom dörren, mamman kvar)

M. Ja

För att hjälpa Karin har hennes föräldrar gått med på att dom då kollar allt i stället för hon.

Karin har också problem med att det måste kännas rätt innan hon kan avsluta vissa saker. När hon läser läxor måste hon läsa om samma stycke flera gånger för att vara säker på att hon förstått. När hon skriver glosor måste hon sudda och skriva om flera gånger tills det känns rätt. Det här tar lång tid och Karin har därför svårt att hinna med sina läxor.

(Karin sitter vi en dator och skriver)

Karin är också rädd för att hon ska säga eller göra saker som andra blir ledsna av. När hon skriver mail måste hon läsa igenom flera gånger för att försäkra sig om att hon inte skrivit något dumt. Ofta räcker det inte med att läsa igenom själv. Karin ber då någon annan kolla och försäkra henne om att hon inte skrivit något dumt.

K. (vänder sig inåt rummet) Maria kan inte du komma och titta. Kan du inte kolla vad jag skriver.

(Maria kommet och tittar på skärmen)

M. Ska du skicka ett mail?

K. Ja – det är väl inget som hon kan bli ledsen av?

M. Nej

K. Är du säker?

M. Ja

K. Tycker du att jag ska skicka det?

M. Ja det kan du göra.

K. Har jag skickat det nu?

M. Ja, nu har du skickat iväg det.