Livet med min autistiske bror

Jag heter Emma, är 14 år och har en yngre bror, Johnny som är 8 år.

Johnny har autism. När mamma först berättade att min bror var annorlunda och att han hade autism förstod jag inte så mycket. Jag retade mig bara på att han härmade mig hela tiden och hoppade upp och ner framför TV:n. Han hade alltid en massa konstiga ljud för sig som irriterade mig. Nu kan jag förstå vad som fel med Johnny och jag vet att vi kan hjälpa honom med massor av saker.

Det tar tid för oss att få honom att prata och mamma säger att Johnny kanske aldrig kommer att prata ordentligt. Det gör mig så ledsen att veta att min bror kanske aldrig kommer att säga ett enda ord till mig. Min bror använder en speciell stol och varje gång jag träffar någon från skolan säger de alltid elaka saker om Johnny, men jag bryr mig inte för jag älskar min bror och kommer alltid att göra det oavsett vad som händer.

Jag lär mig mycket genom att vara med min bror. Jag skulle vilja arbeta med barn som Johnny och jag hoppas jag skulle passa braför det. Jag känner att jag förstår Johnny bättre nu och att jag kan hjälpa honom. Jag har mer tålamod nu än jag hade tidigare.