DLD/Språkstörning

En person som har en språkstörning kan inte lära sig sitt eller sina modersmål på samma sätt och i samma takt som jämnåriga. En språkstörning kan ge olika typer av språkliga svårigheter för olika personer. Vanligt är att förståelsen av både talat och skrivet språk är nedsatt. Personen kan ha ett bristande ordförråd, ha svårt att hitta ord och att formulera meningar och berättelser. Det blir svårt för personen att uttrycka det hen vill säga samtidigt som hen riskerar att missuppfatta eller inte förstå det andra säger och det hen läser.

Språkstörningen märks inte alltid så tydligt utåt och hörs inte alltid i talet för utomstående, men kan påverka många situationer i vardagen.

Ibland beskrivs språkstörning som:

• impressiv språkstörning, som innebär att man har svårigheter med språkförståelse  
• expressiv språkstörning, som innebär att man har svårigheter med uttrycksförmåga
• generell språkstörning, som innebär att man har svårigheter med både förståelse och uttrycksförmåga.
• pragmatisk språkstörning, som innebär att man har svårigheter med att veta på vilket sätt språket används i sociala sammanhang.

Texten om språkstörning är delvis hämtad från Socialstyrelsen