Magi, beskrivning

Tvångshandlingar kan man kalla magiska när det inte finns någon logisk koppling mellan katastroftanken -känslan och de handlingar man gör för att förhindra katastrofen. Det är det som vi ofta kallar för vidskeplighet. 

Lisas tvångshandlingar -ritualer är ju här mest tankeritualer, och de är osynliga för en utomstående. Vad man ser är att hon står och tvekar inför vissa handlingar, och också att hon gör om.  Det kan se mycket konstigt ut – men om man förstår hur hon tänker och känner blir det mycket mer begripligt. Hon har också katastroftankar om vad som kan hända om hon inte har rätt tanke i huvudet när hon gör vissa saker. 

Karin har inga speciella katastroftankar när hon räknar på ett magiskt sätt. Hon håller på med sina tankeritualer tills det ”känns rätt”, vilket ju är en något svårbeskriven känsla. Å andra sidan har nog de flesta människor denna känsla när man t ex tvättar händerna, städar, tittar igenom sina papper i byrålådan. Man håller på tills man känner att man är klar, tills ”det duger.” 

Karin tycker att det känns obehagligt att stå emot att göra dessa ritualer. 

Karin har också andra magiska ritualer som då påverkar andra människor mer direkt, t ex när hon klappar någon på axeln för att den har gått på en ”A-brunn”. 

Rutiner – ”jag brukar göra så” behöver inte vara tvångsmässiga. Även om man under lång tid ha gjort på ett visst sätt kanske det ändå inte är så svårt att ändra dessa mönster. Om de är lätta att ändra på kallar vi dem inte för tvångshandlingar.