Historik

Sedan Gilles de la Tourette mot slutet av 1800-talet systematiskt beskrev syndromet har olika förklaringar getts. Det verkar som att vissa av de idéer som de la Tourette hade håller än i dag.

Orsaken finns sannolikt att söka i störningar i hjärnans funktion. Särskilt de olika signalsubstanserna (neurotransmittorerna) som finns i djupare delar av hjärnan tros ha betydelse. Dessa djupare delar reglerar funktioner som har att göra med rörelser och impulser. Störningar där kan ge endera överdriven kontroll eller brist på kontroll. I det första fallet kan resultatet bli muskelstelhet och svårighet till rörelse som vid Parkinsons sjukdom. I det andra fallet kan resultatet bli överdriven ryckighet och svårigheter att stå emot impulser från omgivning-en som vid Tourette syndrom.

På 1960-talet upptäcktes det att ett ämne, haloperidol, som minskar förekomsten av dopamin, kunde minska antalet tics hos personer med Tourette syndrom. Redan Gilles de la Tourette hävdade på grund av sina iakttagelser att Tourette syndrom var en ärftlig sjukdom. På 1970-talet kom de första släktstudierna som visade att sådana mönster fanns. För enäggstvillingar är det 50-70% sannolikhet att båda har TS och 75-100% om man räknar både Tourette syndrom och enbart motoriska tics.