Omgivningens reaktioner på ADHD
Några viktiga tankar som kan hjälpa dig att förklara neuropsykiatrisk funktionsnedsättning
- ADHD är en funktionsnedsättning som är biologiskt orsakad, som t ex diabetes. Båda orsakas av kemisk obalans. En pågår i hjärnan, den andra i bukspottkörteln. Psykiska funktionsnedsättningar ska inte behandlas på något annorlunda sätt än vilken annan somatisk sjukdom som helst.
- Hjärnan tillhör kroppen. Den kan drabbas av funktionsnedsättningar som inte syns eller är svåra att förstå, precis som i vilken annan del av kroppen som helst.
- Så varför lastar vi ett barn med ADHD för dess utbrott? Vi kan inte förvänta oss att barnets beteende i många situationer kan förändras genom val eller viljekraft. Vi måste lära oss att behandla de som har någon form av psykisk funktionsnedsättning med samma omsorg och medlidande som vi behandlar dem med ett somatiskt problem.
- Vi måste även erkänna, acceptera och handskas med de effekter som sjukdomen har på barnet och andra i dess omgivning. Vi kan göra det för människor vars liv är upp och ner på grund av en somatisk sjukdom som t ex cancer så varför skulle vi inte kunna göra detsamma för en person som lider av en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning?
Att berätta för omgivningen om diagnoser
När du börjar berätta om ditt barns diagnos för andra människor kommer du att upptäcka att det är inte samma sak att berätta om en psykisk funktionsnedsättning som att berätta om diabetes eller cancer. Förbered dig på olika reaktioner, även från de som älskar dig och ditt barn. I de flesta fall får en förälder till ett sjukt barn mycket stöd och uppmuntran från omgivningen. Människorna runtomkring blir empatiska och hjälpsamma men så blir det inte helt självklart om barnets diagnos är ADHD. Då kan omgivningen reagera på ett kritiskt och fördömande sätt. Människor kanske ger dig en massa föräldratips, som om det vore ditt föräldraskap som orsakat problemen. De kanske även försöker lösa problemen själva. Andra kanske förminskar problemen, säger att barn beter sig så där. Även välmenande anhöriga och vänner kan omedvetet såra dig. Istället för att känna att du fritt kan dela med dig av dina tankar, känslor och oro över barnets problem, kan du uppleva skam och genans, som om du skulle ha kunnat förhindra allt och att det egentligen beror på ditt föräldraskap.
” -En gång berättade jag för min granne om min kamp med Erik. Hon svarade då att det inte fanns något som inte lite stryk bet på. Jag försökte då förklara om ADHD men hon såg bara helt oförstående ut. Människor kan verkligen vara dumma. Jag ska aldrig göra om det misstaget igen!"
Vårt samhälle har en lång historia av att understödja idén om att psykisk sjukdom är något att skämmas för. Människor förväntas kunna kontrollera sitt beteende och vår sinnesstämning ska hållas i schack. Det resulterar i att de flesta människor är totalt okunniga om psykisk sjukdom, speciellt hos barn. En del tror över huvudtaget inte på psykiatrin.
De flesta människor förväntar sig att barn ska lära sig att kontrollera sitt beteende. Våra barn klarar inte själva att göra det och knappast heller med vår hjälp. Det här är väldigt svårt för utomstående att förstå och ännu svårare att acceptera. Då är det lättare att skylla på föräldrarna än att inse att det kan vara på det viset.
” -Det är väldigt viktigt att skydda ditt barn och dig själv från människor som inte kan eller vill förstå eller stödja dig. Du kan inte lära människor som inte vill. Du kan inte förvänta dig att intoleranta människor ska acceptera ditt barn. Du måste vara beredd på kritik från omgivningen. Många kommer att anklaga dig för ditt barns problem. Du är för sträng…du är inte tillräckligt sträng….du umgås inte tillräckligt mycket med henne….låt mig ta hand om henne under en dag så ska jag få henne att bättra sig….Om du bara gjort x, y, z, så skulle allt ordna sig….hon behöver bara lite struktur … hon bara manipulerar etc. Jag har hört såna här saker oftare än jag vill komma ihåg. Det är smärtsamt att bli anklagad för hennes sjukdom när man ägnar all sin tid till att få henne att må bra.”
Det du kan göra är att skaffa dig kunskap och tro på det du gör. Du vet själv vad som är rätt men var beredd på okunskap - den finns överallt omkring dig. Ju förr du kan klara av att undvika och ignorera den, desto mindre smärta och ilska kommer du att känna. Tänk på att ditt fokus ska ligga på att berätta för människor som kan hjälpa dig och barnet. Om någon egentligen inte behöver veta är du inte tvungen att berätta. Det enda skälet till att berätta ska vara om det gagnar dig och ditt barn. Vi har olika uppfattningar när det gäller att berätta personliga saker. Du måste göra det som känns rätt för dig. Du kommer kanske att begå misstag, att du kanske berättar för någon som du sedan ångrar eller att du äntligen berättar för någon och sen önskar att du hade gjort det mycket tidigare! Dina erfarenheter kommer att bli större om vad som är bäst.
” -Våra föräldrar är helt upptagna med att försöka ta reda på var ADHD kommer ifrån. Jag antar att det är bra att de förstått att det är biologiskt och är ärftligt, men jag önskar att de var mindre fokuserade på att hitta en skyldig och istället var mer intresserade av hur det påverkar deras barnbarn och oss, deras egna barn!”
Förhoppningsvis kommer många av våra vänner och anhöriga att vara förstående, uppmuntrande och hjälpsamma. Att skaffa kunskap är det bästa sättet de kan bidra med. Uppmuntra omgivningen att läsa böcker och söka på Internet. Be dem ta fram material kring något speciellt ämne. De kan hjälpa dig, känna sig behövda och lära sig själva, allt på en gång! Ju fler du har runt omkring dig, desto bättre.
Att prata med barnet om ADHD
Beroende på barnets ålder behövs det olika sätt att berätta om vad som orsakar problem. Det spelar ingen roll vad du kallar det. Du kan antingen använda den faktiska benämningen på funktionshindret eller också att det finns ett problem med de kemiska hjärnsubstanserna, du väljer det som du tror fungerar bäst för just ditt barn. Det viktigaste är att hjälpa barnet att förstå att det finns en verklig anledning till varför det har svårt att kontrollera tankar och sinnesstämningar men att du inte skyller på barnet för det som det inte kan kontrollera. Prata om hur medicin och terapi kan få hjärnan att fungera bättre. Prata om hur ni kan jobba ihop för att barnet ska kunna bete sig mer acceptabelt.
” -När Simon fick sin diagnos började jag förklara för honom hur hjärnan fungerar och liksom en dator behöver de rätta kemiska substanserna för att kunna förmedla elektriska budskap från en del av hjärnan till den andra. Innan jag ens hunnit avsluta sa han: jaha, det är som om min hjärna har datavirus. Jag höll med. Det här var den enda diskussion som han ville ha eller behövde, han brydde sig inte alls om namnet ens.”
” -Min pappa tycker inte om att jag pratar om Claras funktionsnedsättning när hon är närvarande. Han säger att det inte är något lämpligt ämne för ett barn och att vi inte ska uppmärksamma det. Jag håller absolut inte med. Jag tror att om vi känner oss besvärade över att prata om det inom familjen så kommer Clara att växa upp och tro att det är något hon ska skämmas för.”
Att prata med syskonen om ADHD
Även ett mycket ungt barn kan förstå att ett syskon har ett problem i hjärnan som inte går att kontrollera och som gör att han/hon beter sig illa ibland. Ta hänsyn till barnets ålder och temperament och ge en förklaring som är tillräckligt innehållsrik när det gäller detaljer och komplexitet. Var 100% ärlig och beredd på att svara på frågor. Tänk på att barn ibland vill ha information i just den situation när det händer, t ex när syskonet har ett utbrott, i stället för en formell presentation av problemen. Om de är tillräckligt gamla kommer syskonen att bli oerhört lättade när de får reda på att det finns en orsak till varför syskonet agerar som det gör. Deras omedvetna eller medvetna förbittring över varför du måste använda så mycket av din tid och energi på just det syskonet kommer troligen att minska.
De kommer troligen också att oroa sig över att det kan drabba även dem, över att syskonet alltid kommer att få mer uppmärksamhet och att syskonet kanske försämras. De kanske också börjar bete sig illa för att få din uppmärksamhet. Det finns en mängd känslor som de kan uppleva, precis som du gör. Du kommer att behöva stötta dina övriga barn både då du först berättar för dem om funktionshindret men även fortsättningsvis då familjen kommer att få uppleva olika besvärliga situationer under livet med ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Du kommer upprepade gånger behöva förklara för dem att ADHD är orsaken till många av syskonets svårigheter, men att det inte är en ursäkt för att få uppträda illa, speciellt inte mot dem.