Vad menas med "tics"?

Det här kan verka enkelt men det tycks som att ju närmare men studerar detta med tics, desto svårare blir det att dra gränser mot andra beteenden. Det kan t ex gälla upprepade rörelser som förekommer hos personer med autism eller tvångshandlingar som förekommer hos personer med tvångssyndrom. 

Det finns flera olika manualer där man angivit vilka beteenden och upplevelser en person skall ha för att uppfylla en diagnos. En manual är en slags katalog där man räknar upp de olika beteenden och ibland andra kännetecken en person skall ha för att dennes problem skall uppfylla kraven på en diagnos. I Sverige, och i stora delar av övriga västvärlden, används två olika sådana manualer.
Det är:
ICD (Internaional Classification of Diseases) och ges ut av WHO (Världshälsoorganisationen)
och
DSM (Diagnostic and Statistical Manual for Mental Disorders) och ges ut av Amerikanska psykiaterföreningen.

Fyra olika diagnoser som handlar om tics
I DSM-IV (IV = fjärde upplagan) kan man se att det finns fyra olika diagnoser som handlar om tics.
De är Tourette syndrom, kroniska tics, övergående tics och tics uns (uns betyder utan närmare specifkation och är en slags restgrupp).
Skillnaderna mellan de olika diagnoserna är ganska enkla:
- För alla diagnoserna utom för Tics uns krävs att ticsen startar före 18 års ålder.
- För Tourette syndrom och för kroniska tics så krävs att man haft ticsen under minst de senaste 12 månaderna och att man inte varit ticsfri mer än 3 månader i en följd.
- Har man både flera rörelse-tics och minst ett ljudligt tics (läte) så rör det sig om Tourette syndrom. Har man endast rörelse-tics eller ljudliga tics så blir diagnosen Kroniska tics.
- Har man haft tics en kortare period så blir diagnosen Övergående tics.
- Diagnosen Tics uns kan man få om man t ex fått tics efter 18 års ålder.

En viktig sak i DSM-IV är också kravet att ticsen skall orsaka lidande eller försämrad funktion i skola, med kamrater och vänner eller andra viktiga delar av livet. Det räcker alltså egentligen inte med att man har ryckningar och läten för att uppfylla kraven i en diagnos, det måste också finnas ett lidande eller hinder. Dessutom kan man lägga till att man också utesluter vissa orsaker, t ex skall ticsen inte bero på att man tagit ett visst läkemedel som har tics som biverkning eller att man har en känd kroppslig sjukdom (t ex Huntingtons sjukdom) eller att ticsen beror på följdverkningar efter en hjärnskada. 

Den som har tics har inte nödvändigtvis Tourettes syndrom
Om man tänker på allt det här så kanske man förstår att alla som har tics inte nödvändigtvis har Tourette syndrom. Det finns andra diagnoser att välja på och det kan också vara så att man har tics men att de inte leder till besvär på något sätt. Om man då följer instruktionerna i DSM-IV noggrant så kan man inte ha någon av diagnoserna om man har tics men inte besväs av dem. Skulle man ta bort detta krav så blir förstås saken en annan och så är fallet i den allra senaste ändringen av DSM, som kallas DSM-IV-TR.

Beteenden och tics
Man kan vara förundrad över vissa tics-beteenden, t ex när det gäller beteenden som att Martin vidrör dörrkarmen innan han går in i sitt rum. Varför just dörrkarmen, varför just fyra x fyra gånger, varför höger-vänster hand, och i den ordningen, inte tvärtom! Det finns andra ”märkliga” beteenden, de flesta kan kallas tics, som också kan höra ihop med Tourette syndrom. Exempelvis att snurra runt, att säga vissa ord bara för att det känns som om man ”måste”, att få plötsliga vredesutbrott trots att man nyss var alldeles lugn, att spotta, riva sönder skolböcker eller upprepa sitt eget och andras tal. För att svara på frågor om vad som hör till Tourette syndrom och vad som kan vara tics så krävs en längre förklaring. Det som först verkar enkelt - att känna igen tics - blir svårt när man möter personer som har ovanliga tics eller när ticsen är sammankopplade med personens ”normala” -icke-tics-beteende.

Tics
Med fenomenologi brukar man mena att beskriva någonting utan att närmare försöka förklara orsaken. Alla försök att förklara eller förstå något börjar med en noggrann beskrivning. När det gäller Tourette syndrom så är det naturligt att starta med att beskriva tics. Tics definierar syndromet. Utan tics kan det alltså inte röra sig om Tourette syndrom.

Tics kommer och går
Ticsen kommer och går, och ticsen varierar. Under vissa perioder så kan personen ha tics i stort sett hela tiden, ibland till och med nattetid. Under andra ”lugna” perioder så förekommer i stort sett inga tics alls. Vissa personer får sedan tillbaka de tics de haft tidigare, andra får nya, annorlunda tics. Ytterligare andra får tillbaka sina gamla tics men lite förändrade. Det kan vara ett ljud som låter lite annorlunda, kanske en förvrängning av ett tidigare ticord, eller en rörelse som istället för att göras fyra gånger nu måste göras åtta gånger.

Läs mer om olika typer av tics

Omgivningens påverkan på tics

Inget beteende förekommer skilt från omgivningens påverkan. Inte heller vid Tourette syndrom. Det är ganska vanligt att barn och tonåringar med Tourette syndrom kan beskriva hur deltagande i olika aktiviteter höjer eller sänker risken för ticsförekomst. Det förefaller inte finnas ett tydligt samband mellan typ av aktivitet och ticsförekomst som kan sägas gälla för alla. De samband som finns förefaller istället individuella. En pojke kanske får fler tics då han spelar dataspel, en annan får färre då men fler när han ser på video. En tredje pojke kanske blir helt ticfri då han spelar saxofon. Att säga att de olika aktiviteterna or-sakar ticsen är att dra för långtgående slutsatser men klart är att det förefaller finnas ett samband mellan aktivitet och ticsförekomst.