Mer från NIMH

Bipoäritet hos barn och ungdomar – en uppdatering från National Institue of Mental Health (NIHM)
Forskning, klinisk erfarenhet och familjers erfarenheter ger signifikanta bevis för att bipolär sjukdom, eller s.k. mano-depressivitet, kan uppstå hos barn och tonåringar. Bipolär sjukdom är dock svår att känna igen och diagnostisera hos unga eftersom de inte riktigt passar in på de symtomkriterier som är framtagna för vuxna. Symtomen kan också likna eller uppträda tillsammans med de symtom som är vanliga vid andra funktionshinder. Symtom på bipolär sjukdom kan initialt uppfattas som normala känslor och beteenden hos barn och tonåringar. Men till skillnad från normala humörsvängningar inverkar bipolär sjukdom på ett genomgripande sätt i hur man fungerar i skolan, med kamrater och hemma med familjen. Det behövs verkligen bättre förståelse av diagnosen och behandlingen av bipolär sjukdom hos unga.

Viktigt att uppmärksamma
Effektiv behandling av bipolär sjukdom hos barn och tonåringar är beroende av att diagnostiseringen görs på rätt sätt. Det finns vissa bevis för att användandet av antidepressiv medicin i behandlingen av personer med bipolär sjukdom kan framkalla maniska symtom om man inte samtidigt använder en humörstabiliserande medicin. Om man ger ett barn med ADHD stimulerande medicin och barnet även har en bipolär sjukdom, kan detta förvärra de maniska symtomen. Det kan vara svårt att se vilka av de unga patienterna som kommer att utveckla mani, man vet dock att det finns en större risk bland barn och tonåringar som har en familjehistoria med bipolär sjukdom. Om maniska symtom utvecklas eller märkbart förvärras under behandling med antidepressiv eller stimulerande medicinering, bör man kontakta läkare så snart som möjligt och överväga diagnosen bipolär sjukdom.

Symtom och diagnos
Bipolär sjukdom är ett allvarligt psykiskt tillstånd som karaktäriseras av återkommande episoder av depression, mani och/eller tillstånd med blandsymtom. Dessa episoder orsakar ovanliga och extrema förändringar i humör, energi och beteende som hindrar ett normalt liv.

Maniska symtom

  • stora humörsvängningar, man är antingen extremt irriterad eller väldigt uppvarvad
  • starkt överdrivet självförtroende, tendens till grandiost beteende
  • ökad energi
  • minskat behov av sömn, man klarar av att sova lite eller inte alls under flera dagar utan att känna sig trött
  • ökat pratande – man pratar för mycket, för fort, hoppar från ett ämne till ett annat, är svår att avbryta
  • man är lättdistraherad, uppmärksamheten rör sig konstant från en sak till en annan
  • hypersexualitet, ökning av sexuella tankar, känslor eller beteende, man använder ett sexualiserat språk
  • ökning av målinriktade aktiviteter eller fysisk uppvarvning
  • man bortser från risker, är starkt involverad i riskfyllda beteenden eller aktiviteter.

Depressiva symtom

  • ihållande ledsenhet eller irritation
  • ointresse för aktiviteter som tidigare uppskattats
  • synbar förändring vad gäller aptit eller kroppsvikt
  • sömnsvårigheter, för lite eller för mycket sömn
  • fysisk upp- eller nervarvning
  • förlust av energi
  • mindervärdeskänslor och grundlösa skuldkänslor
  • koncentrationssvårigheter
  • återkommande tankar på död eller självmord.

 

Symtom på mani och depression hos barn och tonåringar kan visa sig genom en rad olika beteenden. När barn och tonåringar är maniska blir de irriterade och får destruktiva utbrott, till skillnad från vuxna som ofta blir upprymda och euforiska. När de är deprimerade uppstår många fysiska symtom som huvudvärk, muskelvärk, magont och trötthet, frekvent frånvaro i skolan eller dåliga resultat i skolarbetet; prat om, eller försök till att rymma hemifrån, irritation, klagande, oförklarliga gråtattacker, social isolering, dålig kommunikation och en extrem känslighet för avvisande eller misstag. Andra uttryck för maniska och depressiva tillstånd kan vara alkohol- eller drogmissbruk och svårigheter med relationer.
Det finns studier som visar att bipolär sjukdom som börjar i barndomen eller i tonåren kan vara av en annan sort, troligen en mer allvarlig form av sjukdomen än den som uppstår senare i tonåren eller vuxenlivet. När sjukdomen börjar före eller strax efter puberteten, karaktäriseras den ofta av ett blandat tillstånd av ett pågående, snabbcykliskt irriterat beteende, innehållande olika symtom som kan uppstå i samband med problemartad beteendenedsättning, speciellt ADHD eller uppförandestörning. Ungdomen kan också initialt uppvisa symtom på dessa funktionsnedsättningar. Vid en senare debut av bipolär sjukdom uppkommer den plötsligt, oftast med en klassisk, manisk episod; sjukdomen har då också ett mer episodiskt mönster med relativt stabila mellanperioder. Det finns också en lägre grad av samsjuklighet med ADHD och uppförandestörning i dessa debuter av bipolär sjukdom än vid de som uppstår före och strax efter puberteten.
Ett barn eller en tonåring som verkar deprimerad och uppvisar svåra, ADHD-liknande symtom med humörutbrott och humörsvängningar bör utredas av en psykiater eller psykolog med erfarenhet av bipolär sjukdom, speciellt om sjukdomen redan finns i familjen. Denna utredning är särskilt viktig med tanke på att stimulerande medicin mot ADHD kan förvärra maniska symtom. Det finns också begränsade belägg för att en del ADHD-symtom skulle kunna vara ett förstadium vid utveckling av mani.
Resultat från en studie slår fast att sjukdomen skulle vara nästan lika vanlig hos ungdomar som hos vuxna. I denna studie fann man att 1 % av unga mellan 14–18 år hade uppfyllt kriterierna för bipolär sjukdom eller cyklotymi (en liknande men mildare sjukdom) under sin levnad. Som jämförelse kan sägas att nästan 6 % av tonåringarna i studien hade upplevt en begränsad period med en abnorm och ihållande känsla av upprymdhet eller irritation trots att de inte fullt ut uppfyllt kriterierna för bipolär sjukdom eller cyklotymi.
Jämför man tonåringar som har en lång historia av depressiv sjukdom med dem som aldrig mått psykiskt dåligt, hade både de tonåringar med bipolär sjukdom och de med subkliniska symtom en större funktionell nedsättning och högre grad av samsjuklighet (speciellt ångest och uppförandestörningar), självmordsförsök och behov av psykiatrisk vård. Studien belyser behovet av förbättrad upptäckt, behandling och förebyggande av även de mildare och subkliniska fallen av bipolär sjukdom i tonåren.

Behandling
Behandlingen av barn och ungdomar med diagnosen bipolär sjukdom är huvudsakligen baserad på erfarenheter från vuxna, eftersom det till dags dato finns mycket begränsade forskningsdata om effekten och säkerheten av humörstabiliserande läkemedel för unga. Den huvudsakliga behandlingen av denna sjukdom för vuxna innefattar användandet av en väl utprovad dos av humörstabiliserande läkemedel, de vanligaste är litium och/eller valproat, vilka ofta är väldigt effektiva när det gäller att kontrollera mani eller att förhindra återkommande maniska och depressiva perioder.

Forskning vad gäller hur effektiva dessa och andra läkemedel är vid behandling av barn och ungdomar med bipolär sjukdom pågår fortlöpande. Man studerar och undersöker även olika former av psykoterapi, inklusive kognitiv beteendeterapi, som ett komplement till medicinska insatser vid behandling av unga med bipolär sjukdom.

Användande av valproat
Enligt finska studier gjorda på personer med epilepsi kan valproat öka testosteronnivån hos tonårsflickor och framkalla polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) hos kvinnor som börjar medicinera före 20-årsåldern. Ökat testosteron kan leda till PCOS med oregelbunden menstruation, fetma och onormal hårväxt. Därför bör unga kvinnor som tar valproat noga övervakas av läkare.
NIHM försöker fylla kunskapsgapet vad gäller behandling med noggrant utformade studier på barn och ungdomar med bipolär sjukdom. Data från vuxna passar nödvändigtvis inte på unga eftersom skillnader i utveckling kan påverka effektivitet och säkerhet. Pågående studier från NIHM undersöker värdet av långvarig behandling med litium, valproat och andra humörstabiliserare när det gäller att förhindra återfall hos ungdomar med bipolär sjukdom. Studierna syftar speciellt till att avgöra hur bra litium och andra humörstabiliserande preparat dels förhindrar återfall i mani eller depression, och dels kontrollerar subkliniska symtom i tonåren. Målet är att hitta faktorer som förutser resultatet av behandlingen och att mäta biverkningar. I ytterligare en NIHM-studie utvärderas säkerheten och effektiviteten av valproatbehandling av barn och ungdomar med en hastigt uppkommen mani, och undersöker även de biologiska korrelaten hur man svarar på behandlingen. Ytterligare NIMH-forskare studerar effekten av antidepressiv medicin kombinerat med humörstabiliserare vid behandlingen av den depressiva fasen av bipolär sjukdom hos ungdomar.