En berättelse om lågaffektivt bemötande

Spanskaläxa i sista minuten (TB) 

11-åringen var inte i skolan förra onsdagen och vi missade helt att fråga vad de hade fått för spanskaläxa. Insikten slog ned som ett bombnedslag i vår onsdagsvardagsrutin. 11-åringen är perfektionist – att inte kunna läxan är otänkbart. Å andra sidan är han också extremt rutinbunden – att inte genomföra samtliga steg i morgonrutinen är minst lika otänkbart. Någon sorts snabblösning behövs alltså och det fort, innan utbrottet är ett faktum.  

Dessutom är han trött i dag, 11-åringen. Det är han visserligen alla morgnar, men lite så där extra trött, så att det är svårt att kommunicera. Jag försöker fråga honom om vi kan läsa spanskaläxan i stället för att han läser bok den här morgonen. Till svar får jag en morrning och ett ilsket stampande i golvet. Listig som jag är antar jag att det betyder nej. 

I min hjärna snurrar det fram ett gäng andra alternativa lösningar, men jag har ingen aning om ifall någon av dem kommer att fungera. Jag får testa mig fram och börjar med alternativ ett – att helt enkelt läsa spanskaläxan för honom medan han äter. Big mistake. 

Barnet talar om för mig i relativt agiterade ordalag att jag slösar med hans tid, för det går inte att äta och lyssna samtidigt och dessutom är det för ljust när lampan är tänd och kan jag bara släcka ner lite och ta den där skitboken och gå ut? 

Han får äta i fred medan jag snabbt pluggar in hans spanskaläxa själv så att jag kan improvisera lite utan bok.  

När timstocken ringer går jag in, hjälper honom med frukostbrickan och när han klär på sig sätter jag alternativ två i rullning. Favoritgosedjuret vid namn Knäppis visar sig kunna tala spanska och presenterar sig som El loco. Och visst anar jag ett halvt leende i barnets ena mungipa? Efter att El loco har använt, översatt, rimmat på och associerat fritt till ett antal av läxans glosor har barnet klätt sig och är på ganska gott humör. Dags för steg 3. Mamman tar fram boken igen och slår upp texten. El loco läser högt och börjar översätta, men åt skogen fel. Barnet fnissar, tar över och rättar. Mamman jublar inombords och tittar på klockan. Fortfarande finns det tid att avsluta morgonen med rutinenlig bokläsning i sängen innan det är dags att gå. 

Små segrar är också segrar – glöm inte bort att fira allt det där som kunde gått åt skogen men inte gjorde det!