Julia 10 år berättar om hur det är att leva med Tourettes syndrom

Jag är en tjej som har samma känslor som andra. Jag gillar att prata i telefon, teckna, simma, skriva, shoppa, smycken och fina kläder och jag gillar upplevelser och att vara tillsammans med mina kompisar och familj.

Jag gillar inte hushållsarbete eller att stiga upp tidigt på morgonen. Jag gillar inte morötter eller när folk gör sig lustig över mig.
Så som du ser är jag precis som andra. Jag är en tjej som gillar att göra saker som andra i min ålder gillar. Jag har mina egna tankar och känslor, det som jag gillar och inte gillar. Men jag är också annorlunda på många sätt. Jag gillar design och jag är ganska duktig på att teckna. Alla har vi olika intressen och talanger och skillnaderna är det som gör oss så speciella.

Jag är också annorlunda på ett annat sätt. Jag har Tourettes syndrom, det är inget som smittar, utan det är något som är medfött. Tourette påverkar din hjärna och det gör att du rör dig och gör olika ljud även om du inte vill. Ibland vet man inte ens om att man gör något. Jag kan inte sluta med ticsen för mer än en kort stund. Man kan jämföra det med att det kliar någonstans och man försöker att inte klia. Man tänker så mycket på att inte klia men det går inte att låta bli.
Ibland känner jag mig annorlunda och främmande speciellt när folk skrattar och driver med mig. Det gör verkligen ont och då önskar jag att jag inte hade Tourette. Jag vet att det är svårt för en ung person att ha Tourettes syndrom men även att det är svårt för alla som inte har det, att förstå sig på vissa saker som jag gör. Det är bara något som jag har och jag kan inte ändra på det. På samma sätt som man inte kan ändra sin ögonfärg, längd eller hudfärg, så kan inte jag bli av med Tourettes syndrom. Det är samma sak som med en blind eller någon som inte kan gå. Skulle man skratta åt de personerna?

Egentligen är vi alla ganska lika, även om vi har en del saker som skiljer oss åt. Så vem är då jag? Jo , jag är Julia en vanlig femteklassare. Ibland förstår jag inte själv vad det innebär med Tourette så jag kan förstå att klasskompisarna inte heller förstår. Men i stället för att skratta åt det jag gör önskar jag att de ställer frågor som jag kan försöka svara på.